Tryck på bilderna för att förstora och läsa mer om bilden.

Den märkligaste anläggningen i 1600-talets Filipstad torde ha varit Mäster Spångs verkstad, (tyvärr så finns det inga källor som säger när Harald Spångs verksamhet började i Filipstad). 

Före 1694 års brand bestod denna, enligt vad äldre personer berättat för Erik Fernow, “Av två våningar, två rum vardera, i under rummen smiddes grövre och finare och uppe var urmarkaresvarv och filverkstad, utom det ovanpå var en slags kvarn, som i nödfall kunde mala malt, men alltsammans både över och under gick med ett enda vattenhjul”.  

(Platsen för verksamhet skulle ha varit där elvattenverket färdigbyggt år 1914, befinner sig idag, vid skillerälvens strömmande vatten) 

Sedan staden kort efterbranden blev utdömd och stadsprivilegierna för Filipstad drogs in, så erhöll Spång 1699 privilegium på ett för gruvorna och bergslaget nödvändigt manufakturverk. Detta kom dock aldrig i full gång. 

Enligt 1711 års relation tillverkade Spång under några år efter branden allehanda smått smide och filarbete men flyttade sen ut på landet och drev gårdsbruk. 
På gårdsbruket fanns en smedja och verkstaden som bestod av en liten klensmedjehammare, två eldstäder med två par läderpustar, ett slip- och svarvarverk och ett vattenhjul. Var hans gårdsbruk låg vet man inte, kanske kan den framtida forskning hitta platsen?

Man kan tillägga att när man läser i boken, Beskrivning över Värmland, år 1773–79, av Erik Fernow, så beskrivs Harald Spång, som “Spången var en Västgöte”, som i Filipstad anlade en så konstig smedja, att den har varit vida berömd, såpass att den ofta besöktes av folk från längre bort som ville se dess tekniska lösningar, och att han hade ett mekaniskt huvud och var en skicklig hantverkare. Efter Spången (enligt Fernow) har man till vår tid (under 1700-talet) fått se många vackra saker i järn och metaller, i synnerhet väggur. 

Då det inte finns några detaljerade listor över vilka produkter som tillverkades vid Harald Spångs mekaniska verkstad, så får man anta att det som tillverkades var det samma som de utifrån vad som var brukligt i samtida verkstäder i Bergslagen och tidiga svenska industrimiljöer. 

• Verktyg och redskap för bergsmän, hyttor och smeder 
• Reservdelar till maskiner och mekaniska anordningar  
• Smidda beslag, krokar, lås och gångjärn 
• Detaljer för vattenhjulsdrivna anordningar, dammar och energiöverföring 
• Möjligen specialbeställda metallföremål, åt bergsmän, hantverkare och bönder 

Man kan påstå att Harald Spångs gärning har gjort ett så stort intryck i vår stad, då hans namn ännu finns kvar på platser i våra dagar, Spångberget och Spångbergskällan för att nämna några, hans namn blir för evigt kvar i vår medvetenhet. 

Källa:  

De Värmländska Järnbruken, år 1924 Hjalmar Furuskog. Sid 126 

Beskrivning över Värmland, år 1773–79, av Erik Fernow. Sid 222,365 not 1011 

Sammanställt av Lars Ove Helmersson 2026